Monthly Archives: april 2016

Flykten från skolan

Vi lever i en tid som skakar marken på olika sätt. Skolan är en sådan mark som länge har skakat, men tillräckligt många har inte skrikit och sagt ifrå. Lärare flyr och satsar på andra jobb därför att arbetsmiljön har allt annat att önska. Det är inte bara elever som är rädda att gå till skolan, det även lärarna som inte vet vad de råkar ut för i form av glåpord, påhopp och fysisk misshandel. De är rädda för att gripa in och ta tag i elever som spårar ut för att inte bli anmälda av föräldrarna.

När jag en gång som rektor satte upp trivselregler med påföljande konsekvenser fick det mig att skratta. Konsekvenserna var bara en rad ”papperstigrar” med löständer. Innan kännbara åtgärder kunde sättas in fick det bli katastrofer. Hur stöttar man ett hus innan det kollapsar? Det kanske krävs både armeringsjärn och starka lyftanordningar för att man ska kunna bygga vidare. Barn och personal har rätt att känna sig trygga och glada på sin arbetsplats.

Barnen ska ha rätt att synas och höras i samhället, men inte styra. Styra måste vuxna med ansvar göra, men då måste de ha fallenhet, redskap och sanktionsmöjligheter att göra så. Saknas det kan man fråga sig vilken förberedelse och vilka redskap eleverna får med sig för att klara livet utanför skolan.

En skola utan tydlig struktur, som gör att eleverna förstår varför de är där hjälper ingen. Och man frågar sig: Vem vill bli lärare? Är du med och höjer din röst för att stötta landets största arbetsplats?

BloggAnne

Rädslans svarta, bottenlösa hål

Det finns många saker att vara rädd för i vår värld idag. Runtomkring oss exploderar människor som önskar ta andra med sig in i döden av obegripligt absurda anledningar. Det är människor som tagit sig rätten att diktera världen på ett sätt som motsäger allt vad mänsklighet, respekt och värdighet heter. Det är en ofattbar grymhet som visar sig. Krig i alla former är ondskans förvridna tryne.

Men vi bär alla på rädslor av andra slag. Rädslor som har med vårt eget inre liv att göra. Vi räds hur vi blir uppfattade. Vi räds över att inte klara uppgifterna vi har framför oss. Vi räds att bli övergivna av dem som står oss nära. Djupast inom oss räds vi över att inte vara älskade, att inte vara värd att älskas eller att det helt enkelt inte finns någon mening med våra liv.

Rädslan styr våra tankar och handlingar i hög grad efter vår längtan är att bli bekräftade och få uppleva att vi är älskade för den vi är. Vi längtar efter att få lägga av försvaren som draperar oss för att dölja det vi inte vågar visa, som vi tror får människor att vända oss ryggen.

Kom ihåg, vi är alla människor som döljer oss bakom masker som vi tror och vill ska få dig att älska mig. I vart fall inte förskjuta mig. Låt oss demaskera oss och våga visa vår sårbarhet och ofullkomlighet och möta varandra med förståelse och respekt.

BloggAnne

Var befinner du dig?

Alla har vi stött på den där tavlan i ett shopping center eller i ett naturområde som visar på en massa vägar och ’stationer’ av olika slag längs slingriga vägar. Någonstans i den där tavlan finns också en röd prick. En prick som visar var du befinner dig just där du står. Utifrån pricken letar vi oss vidare till det mål vi söker och följer de utvisade hållpunkterna fram till målet. Utan kartan med alla hållpunkter att följa skulle det vara lätt att gå vilse.

Ibland finns det flera vägar som leder till samma mål och vi måste överväga om vi vill ta den snabbaste vägen eller en som har fler stationer/erfarenheter längs vägen.

Så kan våra liv se ut. Men den viktigaste frågan är om vi funderat över ”vart vill jag med mitt liv och vilka delmål vill jag uppnå under resans gång.” ”Om vi inte siktar på något, så når vi dit,” med andra ord, vart som helst.

Det är en bra idé att fundera över hur man vill att ens liv ska gestalta sig över tid. Vi vet inte hur långt vårt liv blir och om vi någonsin når dit vi vill, men sannolikheten att nå våra delmål och så småningom målet är större om vi då och då tar oss en funderare över: ”Vart är jag på väg? och ”Vad vill jag med mitt liv?”

Hur ser din livskompass ut?

BloggAnne