Rädslans svarta, bottenlösa hål

Det finns många saker att vara rädd för i vår värld idag. Runtomkring oss exploderar människor som önskar ta andra med sig in i döden av obegripligt absurda anledningar. Det är människor som tagit sig rätten att diktera världen på ett sätt som motsäger allt vad mänsklighet, respekt och värdighet heter. Det är en ofattbar grymhet som visar sig. Krig i alla former är ondskans förvridna tryne.

Men vi bär alla på rädslor av andra slag. Rädslor som har med vårt eget inre liv att göra. Vi räds hur vi blir uppfattade. Vi räds över att inte klara uppgifterna vi har framför oss. Vi räds att bli övergivna av dem som står oss nära. Djupast inom oss räds vi över att inte vara älskade, att inte vara värd att älskas eller att det helt enkelt inte finns någon mening med våra liv.

Rädslan styr våra tankar och handlingar i hög grad efter vår längtan är att bli bekräftade och få uppleva att vi är älskade för den vi är. Vi längtar efter att få lägga av försvaren som draperar oss för att dölja det vi inte vågar visa, som vi tror får människor att vända oss ryggen.

Kom ihåg, vi är alla människor som döljer oss bakom masker som vi tror och vill ska få dig att älska mig. I vart fall inte förskjuta mig. Låt oss demaskera oss och våga visa vår sårbarhet och ofullkomlighet och möta varandra med förståelse och respekt.

BloggAnne