Flykten från skolan

Vi lever i en tid som skakar marken på olika sätt. Skolan är en sådan mark som länge har skakat, men tillräckligt många har inte skrikit och sagt ifrå. Lärare flyr och satsar på andra jobb därför att arbetsmiljön har allt annat att önska. Det är inte bara elever som är rädda att gå till skolan, det även lärarna som inte vet vad de råkar ut för i form av glåpord, påhopp och fysisk misshandel. De är rädda för att gripa in och ta tag i elever som spårar ut för att inte bli anmälda av föräldrarna.

När jag en gång som rektor satte upp trivselregler med påföljande konsekvenser fick det mig att skratta. Konsekvenserna var bara en rad ”papperstigrar” med löständer. Innan kännbara åtgärder kunde sättas in fick det bli katastrofer. Hur stöttar man ett hus innan det kollapsar? Det kanske krävs både armeringsjärn och starka lyftanordningar för att man ska kunna bygga vidare. Barn och personal har rätt att känna sig trygga och glada på sin arbetsplats.

Barnen ska ha rätt att synas och höras i samhället, men inte styra. Styra måste vuxna med ansvar göra, men då måste de ha fallenhet, redskap och sanktionsmöjligheter att göra så. Saknas det kan man fråga sig vilken förberedelse och vilka redskap eleverna får med sig för att klara livet utanför skolan.

En skola utan tydlig struktur, som gör att eleverna förstår varför de är där hjälper ingen. Och man frågar sig: Vem vill bli lärare? Är du med och höjer din röst för att stötta landets största arbetsplats?

BloggAnne