Det vill inte gå över!

Det bara går inte över. Tankarna på alla orättvisor som drabbat dig genom åren. Alla de där små oförrätterna som ibland haglar som småspik rakt in i hjärnan och orsakar små skador mest hela tiden. Ett förfluget tjuvnyp, en oförrätt, en orättvis beskyllning etc. Du känner till det. Ingen av oss har undgått dessa småskador. Vissa drabbas oftare än andra. Har du blivit mobbad i skolan eller på jobbet har dessa, var för sig, små händelser lagrats till inre traumatiska högar och ibland berg. De ligger där inom oss och trycker på minneslådan som pyser ut lite ångest då och då. Blir det tillräckligt fullt i hjärnan så minnesspåren spårar ur så kan man tala om PTS – posttraumatisk stress. Småtrauman som samlats på hög genom åren och som skapar en inre stress med påföljande ångest som piskar vårt inre och talar om för oss allt elände vi gått igenom – och hur eländiga vi är.

Ja, de flesta av oss bär på en massa oförrätter. Otrevligheter som andra slängt över oss. Kanske otrevligheter vi själva slängt på andra och som vi ångrar.

Hur har detta påverkat dig? Vilken rädsla har denna PTS skapat hos dig och vilka försvar har du lärt dig använda för att slippa må dåligt? Vad har du därför gått miste om när det gäller att släppa fram känslor som kärlek, glädje, sorg och ilska? Skulle du våga lyfta på minneslocket och konfrontera ditt förflutna? En utmaning som kräver en sparringpartner.

BloggAnne