Långsiktig planering för livet!

En långsiktig planering för livet innebär att man faktiskt planerar på kort sikt med delmål för att nå målet längre bort i tiden. Nu tänker du kanske på karriär, inkomst och hur du ska avnjuta livet efter pensionering. Men det är inte riktigt så jag tänker, utan mer i banorna av att fundera över hur du vill se tillbaka på ditt liv. Det är gott att kunna säga, mitt liv har blivit så här, och jag känner mig nöjd och glad över det jag fått och kunnat ge till andra. Det är i de små orden ”fått och gett” som man finner meningen med den stund vi får på jorden. Ingen av oss vet hur lång den stunden kommer att bli, men det är fint om man kan säga till sig själv: Tänk vilka fantastiska människor jag mött. Människor som gett inspiration och utmaningar i mitt liv. Människor som utmanat mig till att själv bli en givare för andras skull. Det är i dynamiken av att få och ha en vilja att ge som vi stakar ut vår framtid. Det känns bra att få betyda något för någon annan – och kanske fler.

Vad finns det kvar i ditt liv att utforska, som kan förändra din plan för i morgon? Vågar du tänka långsiktigt?

BloggAnne

Sätt din värld i gungning!

Dag läggs till dag. För det mesta ser de likadana ut. Sova, äta, jobba. Sova, äta, jobba. Och så fortsätter vi i ekorrhjulet utan att våga sticka ut foten för att stoppa snurran, kliva av och se oss omkring ifall det kanske finns något annat där ute under vår tid på jorden. Ja, tiden går och den går inte att stoppa, men vi kan alltid stoppa det vi håller på med för att reflektera om vi ska fortsätta eller göra något nytt, något annat. Det är den där reflektionen som är viktig. Att tänka till kring hur vi har det och om vi är nöjda med hur allt är. Är man nöjd ska man förmodligen bara fortsätta på inslagen väg och njuta. Ibland kan det vara så att man måste hejda sig själv en stund för att se om det finns saker i livet som borde förändras. Det kan handla om allt från bostadsort till jobb, men det kan även handla om hur man ser på sig själv. Frågan till dig är: är du nöjd med hur du ser på dig själv? Finns det saker du skulle vilja ändra på? Är du snäll mot dig själv och andra? Hur sätter du din värld i gungning bara för att du vill?

BloggAnne

Det vill bara inte försvinna!

De vill bara inte försvinna. Tankarna på alla orättvisor som drabbat dig genom åren. Alla de där små oförrätterna som ibland haglar som småspik rakt in i hjärnan och orsakar små skador mest hela tiden. Ett förfluget tjuvnyp, en oförrätt, en orättvis beskyllning etc. Du känner till det. Ingen av oss har undgått dessa småskador. Vissa drabbas oftare än andra. Har du blivit mobbad i skolan eller på jobbet har dessa, var för sig, små händelser lagrats till inre traumatiska högar och ibland berg. De ligger där inom oss och sparkar på minneslådan som pyser ut lite ångest då och då. Blir det tillräckligt fullt i hjärnan så minnesspåren spårar ur så kan man tala om PTS – posttraumatisk stress. Småtrauman som samlats på hög genom åren och som skapar en inre stress med påföljande ångest som piskar vårt inre och talar om för oss allt elände vi gått igenom – och hur eländiga vi är.

Ja, de flesta av oss bär på en massa oförrätter. Otrevligheter som andra slängt över oss. Kanske även otrevligheter vi själva slängt på andra och som vi ångrar.

Hur har detta påverkat dig? Vilken rädsla har denna PTS skapat hos dig och vilka försvar har du lärt dig använda för att slippa må dåligt? Vad har du gått miste om när det gäller att släppa fram känslor som kärlek, glädje, sorg och ilska? Skulle du våga lyfta på locket till minneslådan och konfrontera ditt förflutna? En utmaning som kräver en sparringpartner.

BloggAnne

Det vill inte gå över!

Det bara går inte över. Tankarna på alla orättvisor som drabbat dig genom åren. Alla de där små oförrätterna som ibland haglar som småspik rakt in i hjärnan och orsakar små skador mest hela tiden. Ett förfluget tjuvnyp, en oförrätt, en orättvis beskyllning etc. Du känner till det. Ingen av oss har undgått dessa småskador. Vissa drabbas oftare än andra. Har du blivit mobbad i skolan eller på jobbet har dessa, var för sig, små händelser lagrats till inre traumatiska högar och ibland berg. De ligger där inom oss och trycker på minneslådan som pyser ut lite ångest då och då. Blir det tillräckligt fullt i hjärnan så minnesspåren spårar ur så kan man tala om PTS – posttraumatisk stress. Småtrauman som samlats på hög genom åren och som skapar en inre stress med påföljande ångest som piskar vårt inre och talar om för oss allt elände vi gått igenom – och hur eländiga vi är.

Ja, de flesta av oss bär på en massa oförrätter. Otrevligheter som andra slängt över oss. Kanske otrevligheter vi själva slängt på andra och som vi ångrar.

Hur har detta påverkat dig? Vilken rädsla har denna PTS skapat hos dig och vilka försvar har du lärt dig använda för att slippa må dåligt? Vad har du därför gått miste om när det gäller att släppa fram känslor som kärlek, glädje, sorg och ilska? Skulle du våga lyfta på minneslocket och konfrontera ditt förflutna? En utmaning som kräver en sparringpartner.

BloggAnne

Jämförelse är glädjedödaren framför andra!

Massor av tid går åt varje dag i den inre dialogen med oss själva att jämföra oss med andra som i vårt tycke är så mycket bättre (eller sämre). Det kan handla om att man är för tjock eller rent av för smal, för lång eller för kort. Ibland är vi bara fula, näsan är för påfallande och håret för rakt eller burrigt. I dessa inre egensamtal ligger hela tiden rädslan för vad andra tänker om oss och att inte duga.

Men om nu alla går omkring och tänker på detta vis finns ju ingen kvar som har tid att gå och tänka på allt det där som jag tycker är fel med mig. Självklart ska vi jobba på vår självkänsla för att minimera känslan av att inte duga, men det får inte handla om att piska oss själva hela tiden utan istället ge uppmuntran åt oss själva, för som regel är vi tillräckligt bra.

Sikta in dig på att fila av alla kritiska taggar både gentemot dig själv och de du hyser mot andra. Kritik tenderar att ta död på allt det positiva som redan finns. Ge dig själv goda tankar för allt det goda du ändå har och uppmuntra dina vänners positiva sidor så ska du uppleva att glädjedödaren tar död på sig själv.

BloggAnne

När man inte förstår varandra!

Han gör aldrig som jag vill. Jag förstår inte hur hon tänker. Vi pratar förbi varandra …… och så byggs irritationen och frustrationen upp som tillslut exploderar i ett storgräl. Till slut blir det blir tyst, väldigt tyst. Ibland gå man sin väg och slänger igen dörren efter sig, ibland skriker man ut sin frustration och med den en massa ord som man inte kan få osagda.

Det går att ta sig framåt i relationen utan dessa ständiga explosioner och det gör man genom att helt simpelt fråga. När det börjar hetta till eller man känner att atmosfären i rummet förändras är det dags att ställa frågan högt: Vad händer nu? Jag känner att något förändrades. Var det jag som sa något eller framkallade en känsla hos dig? Berätta vad du kände.

Vi har fått språket, både kroppsspråket och det muntliga, för att kommunicera och det kan vi finslipa för att bli skickliga kommunikatörer. Vi måste lära oss grammatiken och alla undantag som finns till de flesta paragrafer. Vi kan bli den person som utan att bli hotfull kan möta den andre på ett fruktbart sätt.

Hur ser din kommunikationsmodell ut? Väller orden och frustrationen ur dig eller kan du hejda dig för att faktiskt nyfiket söka en relation?

BloggAnne

En föränderlig värld!

Nu snurrar vår jord fort. Alltså inte själva jordklotet för då hade vi kanske flugit av. Det är globaliseringen som har tagit sådan fart att den är svår att förhålla sig till. Nya dilemman uppstår dagligen. Demokratin prövas till bristningsgränsen och man ser verkligen hur skör den är. Stabiliteten utmanas dagligen och beredskapen till förändrade beteenden prövas hårt. Vad är PK att tycka, tänka och säga?

Med alla nya snabba förändringar att förhålla sig till är det inte undra på att man blir trött. Trött inuti, liksom. Kanske till och med att det bidrar till utmattningssymtom. Det är jobbigt att ta ställning till allt, både det personliga och det som får marken att skaka.

Att sortera tankar och känslor är nödvändigt. Att hitta sammanhang som ger mening åt livet behöver alla. Annars blir livet som ett moln på himlen som förändrar utseende med vindens fart och till slut löses upp i ett intet.

Har du pejl på meningen i och med ditt liv? Vågar du stanna upp för att ställa dig de svåra och viktiga livsfrågorna? Vem bollar du med?

BloggAnne

Flykten från skolan

Vi lever i en tid som skakar marken på olika sätt. Skolan är en sådan mark som länge har skakat, men tillräckligt många har inte skrikit och sagt ifrå. Lärare flyr och satsar på andra jobb därför att arbetsmiljön har allt annat att önska. Det är inte bara elever som är rädda att gå till skolan, det även lärarna som inte vet vad de råkar ut för i form av glåpord, påhopp och fysisk misshandel. De är rädda för att gripa in och ta tag i elever som spårar ut för att inte bli anmälda av föräldrarna.

När jag en gång som rektor satte upp trivselregler med påföljande konsekvenser fick det mig att skratta. Konsekvenserna var bara en rad ”papperstigrar” med löständer. Innan kännbara åtgärder kunde sättas in fick det bli katastrofer. Hur stöttar man ett hus innan det kollapsar? Det kanske krävs både armeringsjärn och starka lyftanordningar för att man ska kunna bygga vidare. Barn och personal har rätt att känna sig trygga och glada på sin arbetsplats.

Barnen ska ha rätt att synas och höras i samhället, men inte styra. Styra måste vuxna med ansvar göra, men då måste de ha fallenhet, redskap och sanktionsmöjligheter att göra så. Saknas det kan man fråga sig vilken förberedelse och vilka redskap eleverna får med sig för att klara livet utanför skolan.

En skola utan tydlig struktur, som gör att eleverna förstår varför de är där hjälper ingen. Och man frågar sig: Vem vill bli lärare? Är du med och höjer din röst för att stötta landets största arbetsplats?

BloggAnne

Rädslans svarta, bottenlösa hål

Det finns många saker att vara rädd för i vår värld idag. Runtomkring oss exploderar människor som önskar ta andra med sig in i döden av obegripligt absurda anledningar. Det är människor som tagit sig rätten att diktera världen på ett sätt som motsäger allt vad mänsklighet, respekt och värdighet heter. Det är en ofattbar grymhet som visar sig. Krig i alla former är ondskans förvridna tryne.

Men vi bär alla på rädslor av andra slag. Rädslor som har med vårt eget inre liv att göra. Vi räds hur vi blir uppfattade. Vi räds över att inte klara uppgifterna vi har framför oss. Vi räds att bli övergivna av dem som står oss nära. Djupast inom oss räds vi över att inte vara älskade, att inte vara värd att älskas eller att det helt enkelt inte finns någon mening med våra liv.

Rädslan styr våra tankar och handlingar i hög grad efter vår längtan är att bli bekräftade och få uppleva att vi är älskade för den vi är. Vi längtar efter att få lägga av försvaren som draperar oss för att dölja det vi inte vågar visa, som vi tror får människor att vända oss ryggen.

Kom ihåg, vi är alla människor som döljer oss bakom masker som vi tror och vill ska få dig att älska mig. I vart fall inte förskjuta mig. Låt oss demaskera oss och våga visa vår sårbarhet och ofullkomlighet och möta varandra med förståelse och respekt.

BloggAnne

Var befinner du dig?

Alla har vi stött på den där tavlan i ett shopping center eller i ett naturområde som visar på en massa vägar och ’stationer’ av olika slag längs slingriga vägar. Någonstans i den där tavlan finns också en röd prick. En prick som visar var du befinner dig just där du står. Utifrån pricken letar vi oss vidare till det mål vi söker och följer de utvisade hållpunkterna fram till målet. Utan kartan med alla hållpunkter att följa skulle det vara lätt att gå vilse.

Ibland finns det flera vägar som leder till samma mål och vi måste överväga om vi vill ta den snabbaste vägen eller en som har fler stationer/erfarenheter längs vägen.

Så kan våra liv se ut. Men den viktigaste frågan är om vi funderat över ”vart vill jag med mitt liv och vilka delmål vill jag uppnå under resans gång.” ”Om vi inte siktar på något, så når vi dit,” med andra ord, vart som helst.

Det är en bra idé att fundera över hur man vill att ens liv ska gestalta sig över tid. Vi vet inte hur långt vårt liv blir och om vi någonsin når dit vi vill, men sannolikheten att nå våra delmål och så småningom målet är större om vi då och då tar oss en funderare över: ”Vart är jag på väg? och ”Vad vill jag med mitt liv?”

Hur ser din livskompass ut?

BloggAnne

1 2