Att ändra sitt invanda beteende.

Människan är en vanevarelse. Vi gör det som är enklast, det vi lärt oss att apa efter och förhålla oss till redan som små. Sätt som känns hemtama och som inte stör bekvämligheten för mycket. På en nivå är vi lata och på en annan rädda att ändra på rutiner. Det gäller även i våra relationer. Försöken till problemlösning ser ofta lika dana ut som de alltid gjort, även om de inte fungerar. Det vanliga sättet är att tala om för den andra parten alla fel man ser. Reaktionen blir då försvar och så är grälet igång. Samma som alltid. Varför inte byta sätt? Det gamla fungerar ju inte.

Det innebär en kraftansträngning att ändra sitt sätt i en given situation. Att inte dra till med de vanliga orden, att inte slå i dörrarna, att inte skrika och slänga skit tillbaka eller bara tiga, kräver både eftertanke och träning. Men om det gamla invanda sättet inte fungerar, varför inte satsa på något nytt, något oväntat och i bästa fall framgångsrikt.

Nyfikna frågor kan vara en sådan framgångsväg. Att vänligt se den andre i ögonen och säga: Nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Kan du förklara på ett annat sätt. Eller: Vänta lite. Är det så här du menar? Med frågor som inte framkallar rädsla eller aggression kan man få till stånd samtal som inte höjer blodtrycket utan som istället kan fördjupa relationen.

Försök något nytt! Våga vara den som seglar ut på nya relationsytor. Gör det för din egen skull, för att ge dig och din partner möjlighet att växa men inte minst för dina barn. De tittar på dig för att lära sig konflikthantering. De tittar på sina föräldrar för att känna sig trygga. Barns känslospröt är långa och suger upp stämningar som vi tror att vi kan dölja.

Funkar inte ditt sätt att relatera, byt!

BloggAnne

Hur ser din familj ut?

Konstig fråga. Alla vet väl hur den egna familjen ser ut. Jo, det gör vi nog på ena eller andra sättet, men somliga känner inte närhet, värme och omtanke från dem som står på papperet är vår familj. Vissa föräldrar håller helt enkelt inte måttet. Somliga syskon hyser hat och agg mot varandra på ett sätt som stör själva livsglädjen och ändå är det så svårt att frigöra sig. Plötsligt kommer julen, familjhögtider, helgdagar då man ska umgås. Eller ska man verkligen det….?

Ibland är det nödvändigt att våga klippa navelsträngen på riktigt. Att istället se sig omkring och fundera över vilka är det av mina vänner som ger mig näring och inte dränerar mig på kraft? Som lyfter mig och bidrar till goda relationer.

Man måste komma över tanken på att man till varje pris måste hålla släktrelationer vid liv, att det inte ligger ett egenvärde i att tvinga sig till dessa möten. Vi är fria att efter ärliga försök att skapa kontakt men som inte lönat sig, släppa och gå vidare. Att i stället se till att bygga fina relationer till människor som ger näring och som även tar emot det jag har att ge.

Relationer är som Rubiks kub. Inte alltid enkel att snurra runt så rutorna stämmer till punkt och pricka. Man får hålla på ett tag, ta hjälp och ibland lägga kuben åt sidan. Människor är dock lite annorlunda jämfört med en kub……, men det kan vara lika krångligt.

Våga prata om det, först med dig själv och så med dem det berör.

BloggAnne

Att lyssna till kroppen.

Dagligen bär vi på denna fantastiska gåva som heter kroppen. En organism som är finstämd uti minsta detalj. Som talar om för oss när vi måste tänka lite mer på oss själva, hur vi har det, vad vi kan göra för ta emot det goda den ger som t ex oxytocin eller de varningssignaler den sänder ut som pockar på vår uppmärksamhet – ont, trött, ledsen, oro etc.

Vilken skapelse vi fått att förvalta! Du äger en, vi äger alla var sin, men hur tar vi hand om den? Att vårda och ägna tid åt att lyssna till vår kropp är väl värd investerad tid. Det innebär inte att gå upp i sig själv till den grad att man tappar kontakten med andra, men det innebär inte heller att man använder sin kropp på ett slarvigt sätt för att ständigt ställa upp för andra eller en massa måsten som man tror man har.

Ja, det handlar naturligtvis om det lilla ordet balans. Att våga lyssna och sätta gränser för vad man utsätter sin kropp för. Att tänka långsiktigt även när det gäller kroppen – inte bara pensionsförsäkringar. Ger jag den vila, rörelse, näring – andlig och fysisk, beröring på sätt som främjar det goda livet? För det är väl det vi alla vill ha? Det goda livet, där jag känner att jag har val att göra även när livet kan vara kämpigt av olika anledningar. Det finns alltid något man kan uppgradera i sitt liv – för hållbarhetens skull.

BloggAnne

Livet går på tomgång.

Äta, sova, jobba, äta, sova, jobba. Är detta livet? Är det allt? Finns det något som heter verkligt liv? Ja, det finns något som heter verkligt liv. Men för att nå dit behöver man ibland fundera över vad det är man vill ha och vilka förändringar som är möjliga. För de flesta av oss är det möjligt att göra förändringar, kanske inte så stora, men första steget är alltid första steget på en resa för även det minsta steg innebär förändring. Du kanske kommer att uppfattas som annorlunda, men det är ju det du vill. Komma ur ekorrhjulet som dränerar dig på glädje, nytänk och livsbejakande händelser. Skapa lite kaos och oro i omgivningen som tagit dig för självklar.

Livet går inte i repris och vad det har i beredskap vet ingen av oss. Det enda vi kan göra är att försöka vara ärliga mot oss själva och justera de saker som stör och tar glädjen från våra liv. Det kan handla om relationer som behöver förändras, kanske till och med avslutas, eller lite mer disciplin vad gäller mat och vila, eller helt enkelt byta arbete. Jag säger inte att det är enkelt. Enklast är att sitta still i båten och drömma om förändring, men ärligt talat, hur kul är det.

Ta det första steget mot det liv du längtar efter. Ingen annan kan göra det åt dig.

BloggAnne

Hur gick julhelgerna?

Många dagar av helg, förväntan, känslor, tankar och önskningar är över. Antingen blev det som du tänkt, planerat och önskat eller så gick det si så där. Kanske körde allt i diket. Precis som prästens lilla kråka åkte det hit och dit tills det slank ner i diket.

Det är speciellt för oss alla när vi vill skapa den där känslan av mys och gemenskap. För många handlar det om att klyva sig för att träffa allas mammor och pappor, mor- och farföräldrar och själva ställa till med mingel och allt som man tror att man måste uppfylla.

Själva grejen måste ju vara att vilja, våga och skapa sitt eget julfirande. Ibland måste man släppa förväntningar från alla håll och tagga ner. Är man en ny familj så är det en upplevelse att ta del av den andra sidans helgtraditioner och att inviga sin partner i den egna traditionen. För att skapa något eget är det som alltid en bra idé att samtala om vad man vill ta med sig in i den nya relationen och vilka nya traditioner man vill skapa.

Viktigast av allt är dock att det blir helger som inte suger all energi och lämnar oss kraftlösa, ledsna och besvikna. Det går att förebygga genom det goda samtalet, viljan att kompromissa och tagga ner.

BloggAnne

Vågar du gå på brunnslock och gatstensskarvar?

Konstig fråga kan tyckas. Det är väl klart att man bara går…..eller? Kan det vara så att du är en av alla som byggt upp små (eller stora) tvång av olika slag? Ett sätt att skaffa kontroll över tillvaron. Tanken på att bryta tvånget skapar en kanske odefinierbar rädsla av att just tappa kontrollen. Fundera över vad det värsta är som kan hända och hur farligt det är. Kanske inser du att det inte är så farligt, men att bryta den inre överenskommelsen du gjort med dig själv är värre. Skulle du tillåta dig själv att tappa kontrollen, vem är/blir du då?
Våga ta steget. Berätta för något vad tvånget och kontrollen betyder för dig. Pilla sönder det i alla sina beståndsdelar och se vad du hittar. Finns där någon du vill bestraffa vid sidan av dig själv kanske? Eller handlar det om ett statement du vill göra? Skulle det innebära ett nederlag att inte kunna behålla fasaden inför dig själv (och andra)? Frågorna du måste ställa dig är många, men våga börja.
Framför allt, våga erkänn vad du kan vinna om du vågar (med någons hjälp) bryta dina egna tabun och tvång. Vinsten kan blir större än den kontroll du vill behålla.
Släpp loss friheten i ditt liv och börja lev.

BloggAnne

Livet är kort!

Livet är kort, får man höra lite då och då. Och visst är det så. Din stund på jorden, skrev Vilhelm Moberg. Den titeln är värd att begrunda. En kort stund på jorden att förvalta. En stund vars längd vi inte känner till. En stund vi inte ens bett om, den blev oss bara given så att säga.

Så vad gör du med din stund på jorden? Hur vill du att denna stund ska se ut? Vad kan du göra för att den ska bli så god som möjligt? Att relationer ska bli så goda som möjligt. Allt kan vi inte påverka, men trots allt ganska mycket.

Julen är i antågande, en stund på året som innehåller så många känslor och drömmar om det goda. Ta vara på den så gott du kan. Sträck ut din hand dit du når och tänk att detta är stunden du har att ge och i bästa fall ta emot.

BloggAnne

1 2